Gul drakfrukt (Hylocereus megalanthus) (SÄLLSYNDIG) | frön, 10 st.

SÄLLSYNT

• Latinskt namn: Hylocereus megalanthus (accepterat namn: Selenicereus megalanthus)
• Danska namn: Gul pitahaya, gul drakfrukt
• Engelska namn: Yellow dragon fruit, yellow pitaya, yellow pitahaya

Hylocereus megalanthus är en sällsynt och synnerligen spännande drakfruktkaktus som producerar den karaktäristiska gula pitahayan. Där de flesta förknippar drakfrukt med ett starkt rosa eller rött skal, utvecklar denna art istället vackra gula frukter med ljust, nästan vitt fruktkött och talrika små svarta frön.

Arten härstammar från nordvästra Sydamerika och finns naturligt i områden kring bland annat Colombia och Ecuador. Här växer den som en klättrande eller epifytisk kaktus som använder träd och annan vegetation som stöd. De långa stjälkarna kan bilda luftrötter och klättra upp mot ljuset, vilket ger växten ett växtsätt som skiljer sig markant från de klassiska ökenkaktusarna.

Hylocereus megalanthus ses betydligt mer sällan i odling än den klassiska vitköttiga drakfrukten och är därför särskilt intressant för samlare av exotiska fruktväxter och ovanliga kaktusar. Den gula pitahayan odlas kommersiellt i delar av Sydamerika, men som växt – och inte minst som frö – är den fortfarande en långt mer ovanlig bekantskap än de röda och rosa typerna av drakfrukt.

Som hos övriga drakfruktkaktusar är blomningen spektakulär. Växten utvecklar stora, ljusa blommor som typiskt öppnar sig under kvällen och natten. Efter lyckad pollinering kan blommorna utvecklas till de mycket karaktäristiska gula frukterna.

Den sällsynta gula drakfrukten

Det är framför allt frukten som gör Hylocereus megalanthus helt speciell. Den mogna frukten får ett klart gult skal, som vanligtvis är försett med små taggar eller taggiga utskott. Inuti finns ett ljust fruktkött fyllt med små svarta frön. Smaken beskrivs ofta som söt och aromatisk, och gul pitahaya är känd för att kunna vara sötare än många av de mer vanliga typerna av drakfrukt.

Den gula drakfrukten skiljer sig tydligt från Hylocereus undatus, som producerar den klassiska rosa till röda drakfrukten med vitt fruktkött. Vi har dessutom frön av Hylocereus costaricensis, som utvecklar drakfrukter med starkt rött till purpurfärgat fruktkött.

Med de tre arterna är det därför möjligt att odla en ovanlig samling av olika pitahaya: den klassiska vitköttiga drakfrukten från H. undatus, den rödköttiga drakfrukten från H. costaricensis och den sällsynta gula pitahayan från H. megalanthus.

Just H. megalanthus sticker ut extra mycket i denna trio. Inte nog med att fruktens gula skal är mycket annorlunda, arten har också sitt naturliga ursprung i Sydamerika och är generellt mindre vanlig i privata växtsamlingar. För samlaren som redan odlar de mer kända drakfrukterna är gul pitahaya därför en självklar art att lägga till i samlingen.

Odling och krav

Hylocereus megalanthus trivs bäst under ljusa och varma förhållanden, men kan jämfört med vissa av de tropiska drakfrukterna föredra lite mindre extrem värme. Vid odling bör växten erbjudas:

• En ljus placering, gärna med flera timmars sol
• En luftig och väldränerad jord
• Regelbunden men måttlig vattning under aktiv tillväxt
• Varma och frostfria förhållanden
• Ett stabilt stöd som växten kan klättra på

Även om Hylocereus megalanthus tillhör kaktusfamiljen ska den inte behandlas som en klassisk ökenkaktus. Dess naturliga klättrande och delvis epifytiska växtsätt innebär att växten vill ha en väldränerad och luftig jord, men samtidigt uppskattar regelbunden vattning under växtsäsongen.

En bra kaktus- och suckulentjord är lämplig. Under växtsäsongen kan växten dessutom med fördel tillföras vår ekologiska kaktusgödsel för att stödja en sund och kraftig tillväxt.

Allt eftersom växten växer bör den ha något att klättra på. En kraftig stolpe eller ett spaljé fungerar bra, och de längre skotten kan senare få hänga ner. På så sätt kan växten utveckla det karaktäristiska växtsätt som även ses vid kommersiell odling av drakfrukt.

I Danmark (eller Sverige) odlas Hylocereus megalanthus bäst i kruka, växthus eller vinterträdgård. Den kan stå utomhus på en varm och skyddad plats under sommaren, men växten tål inte frost och måste övervintras frostfritt.

Odling från frö

Den sällsynta gula drakfrukten kan odlas helt från frö, och även om det tar tid innan en fröförökad växt blir stor nog att blomma och sätta frukt, är det ett spännande sätt att få in denna ovanliga art i samlingen.

• Så fröna ytligt i en fin och väldränerad såjord
• Täck endast fröna mycket lätt eller låt dem ligga på jordytan
• Håll temperaturen omkring 22–28 °C under groningen
• Håll jorden jämnt lätt fuktig, men inte blöt
• Placera sådden ljust utan stark direkt sol på de helt unga groddarna

Fröna kan under goda, varma förhållanden börja gro relativt snabbt. De första plantorna är mycket små och ömtåliga, och det är därför viktigt att såjorden inte torkar ut helt. Samtidigt bör den vara luftig så att de små rötterna inte står konstant blöta.

När plantorna blir större och börjar utveckla ett tydligare kaktusväxtsätt kan de gradvis vänjas vid mer ljus. Senare kan plantorna planteras om i en grövre och mer väldränerad kaktusjord.

Fröförökning kräver tålamod om målet är egna gula drakfrukter, men ger samtidigt möjlighet att följa hela utvecklingen från de pyttesmå plantorna till stora, klättrande exemplar. För en sällsynt art som Hylocereus megalanthus är det en stor del av upplevelsen att odla växten.

Nyttovärde och samlarvärde

Hylocereus megalanthus kombinerar flera egenskaper som gör den särskilt intressant: ett ovanligt klättrande växtsätt, stora nattblommande blommor och inte minst möjligheten att utveckla en av de mest karaktäristiska drakfrukterna.

Den gula pitahayan är samtidigt betydligt mindre vanlig i odling än de klassiska rosa och röda drakfrukterna. Det ger arten ett särskilt samlarvärde, och den är självklar för den som söker sällsynta frön och gärna vill odla exotiska fruktväxter som man inte hittar i varje växtsamling.

Tillsammans med Hylocereus undatus och Hylocereus costaricensis ger Hylocereus megalanthus möjlighet att samla tre mycket olika typer av drakfrukt. Men med sin klargula frukt, sydamerikanska ursprung och sällsynta förekomst är H. megalanthus utan tvekan den art som sticker ut mest i samlingen.